Min mamma
Psykisk sjukdom
Men den kunskapen jag har fått in har jag då också dragit mina egna slutsatser och teorier om saker och ting. Alla drabbas ju inte av detta, men det är mycket vanligt i dagens samhälle. Vad är det som gjort det? Jadu, är det för att det är mer okej att vara sjuk? För att folk har en helt annan syn än förr då man höll dessa persongrupper inne? Eller för att samhället har förändrats? Det kommer ny teknik som antagligen forma oss till dom vi blir? Jag har inte en aning, och man kan få mycket tankar kring det som jag inte är sugen på att dra upp här. Jag tycker dessa sjukdomar som påverkar oss psykiskt är svåra att förstå. Och ännu svårare att kunna hjälpa dessa individer och behandla dom. Somatik och psykiskt är stor skillnad. Du ser ju inte förbättring på samma sätt? I somatiken ser du skillnad, på de psykiska är det mer att du iakttar de friska, genom hur du pratar, bemöter och blir behandlad av dom.
I dagens samhälle tycker jag att folk fortfarande att folk ser ner på dessa människor som drabbas av det. Varför? Tex på en akutavdelning eller om någon är på rättpsyk, fördomarna finns kvar. Men varför? Dom är inte mindre värda än alla andra, utan det är något dessa människor få handskas med varje dag, det är inget dom valt själva utan de är så dom har formats. Och det variera så mycket från individ till individ. Som frågan man kan få ibland, att usch vad sjuk man måste vara för att vara på en akutavdelning? Men det handlar inte om det, det kan handla om allt ifrån att höra röster till att ha en djup depression. Du är inte dum för att du kan hallucinera eller för att du känner tomhet. Vissa av dessa människor är smartare än vad en annan aldrig kommer bli, de är kompetenta individer som behövs i samhället men som kanske inte kan komma så långt för att deras sjukdom sätter stopp, de hindrar deras vardag till att gå.
Felix Baumgartner
Att vara
Jag är inte trött på livet, utan jag lever näst intill de livet jag vill, kan tycka att pressen är för stor på mig. Känns ibland som att folk ser ner på en för att man är 22 år och inte har någon eller inte har planerat att jag ska ha barn NU. 22 för fan? Jag har inte ens levt 1/3 av mitt liv och folk tycker jag är gammal eller konstig? Alla mina vänner har barn eller pojkvän, och det tror jag kan tära på mig ganska mycket, med tanke på att de inte kan göra de roliga sakerna som vi gjorde tidigare. Impulstjej som jag är så älskar jag att åka iväg natt som dag. Men nej det kan inte folk längre, vissa kan inte dra på de stora festerna för deras pojkvänner bli sura. Vad är detta? Inte konstigt att man känner sig ensam och övergiven. Säger inte att mina vänner skiter i mig för att de hamnat i de situationerna som de gjort. Vissa klarar av situationen hur bra som helst och dom älskar jag! Sen finns de vissa som skiter i en, och de stör mig. Vänner i min värld är någonting som kommer finnas där resten av livet. Jag älskar mina vänner och att jätte glad för deras skull. Mår dom bra så mår jag bra och jag försöker göra allt för att kunna ställa upp till 100. Men vissa av dom kan jag känna att de har inte fattat meningen med vänner, utan dom finns för att fylla ut vardagen lite bättre? Så är de inte i min värld. Jag menar verkligen inte att klanka ner på mina vänner, men vissa borde blir medvetna om hur de handlar och vad de faktiskt gör.
Att vara ung och dum
Om jag får säga det själv så va jag en förjävlig tonåring. Jag stod upp för migsjälv och stod för mina handlingar och åsikter men handlade inte alltid på de rätta sättet. Min mamma har fått stå ut med mycket och det ångrar jag till en viss del idag, samtidigt som att jag också har blivit den jag är idag pga min tonår. Jag hade inte kunnat va så självsäker på migsjälv, veta vart jag står någonstans och kunnat tänka på ett annorlunda sätt om jag inte hade varit med om de jag har. Jag tycker att man ska få vara som man själv vill när man är ung för att sedan kunna ha kunskap och ta lärdom av det för att senare i livet bli en bättre människa. Man ska inte döma folk över vad de faktiskt gjorde när de va mindre för vi alla är egna individer som kommer växa upp till en vuxen människa med helt andra resonemang än tidigare. Jag har svårt för personer som dömer pga de förflutna. Varför? Vad är det som gör en till en sämre människa för att man gjort och upplevt saker en annan person inte har gjort? Att vara en sån person som folk dömer pga de "lilla" man gjorde i ungdomen är fel, och speciellt de människorna som är dubbelt så gammal än en själv, dom om någon borde veta hur det är att vara ung och dum! Jag älskar min mamma för den hon är, det är hon som har uppfostrat mig till den jag är idag, att man ska lita på sigsjälv och alltid vara ärlig även om man handlar fel. Står för sina brister och kunna be om förlåtelse. Att vara stark är inte att visa sina muskler, utan att kunna erkänna sina brister.
Folk borde lägga energi på sigsjälva istället för att leta fel hos andra. Huvudsaken är att man lär sig av sina misstag och våga erkänna. Att ta saker med en nypa salt och att kunna gå vidare. Jag är en person i samhället som idag vill väl och vill hjälpa. Det är omöjligt att inte hamna i konflikter för vi alla är olika. Låt mig få ha mitt förflutna ifred och låt mig bevisa vem jag faktiskt är idag utan att folk ska döma. Jag är trött på omogna, fega människor som försöker trycka ner folk för att må bättre själva. Ta tag i era egna liv och gör något åt det, lägg inte skit på andra. Jag har aldrig låtit någon sparka på mig, och de kommer aldrig att hända! Jag är en person med en stark personlighet och har alltid sagt vad jag tycker och tänker och kommer fortfarande alltid att göra! Sen är det upp till var och en om vad folk tycker om det, och de rör mig inte i ryggen. Man kan inte sudda ut en tavla som redan är klar, för förändringarna gjorde jag själv på vägen dit!
tom på rubrik
bläää
Jahap
Tanken va att man skulle sova.. Man släcker ner datorn, gör sig iordning för sängen sluter ögonen och så vips uppstår alla tankar. Idag är de väldigt mycket tankar och tankarna som gör att man mår dåligt. Hur kan de va så, för 10 min sen mådde man bra och så hoxpox när man lägger sig ner så mår man piss. Tankarna bara krullar i huvudet på mig. Om jobb, läsa vidare, förhållande, äldre, vad kommer hända med livet? Jag har egentligen inget att må dåligt för men ändå så gör man det. Jag är så fruktansvärt rädd för saker och ting genom livets gång. Saker som gör att man få ett dåligt liv. Och den ända personen som kan ändra på detta är jag själv. Jag vill så gärna men är så rädd att jag kommer misslyckas. Jag tror inte tillräckligt på migsjälv, jag förnedra migsjälv och tro att ja alltid kommer vara samma person. Men jag hoppas innerligt att jag kommer lyckas, att jag kan jobba med migsjälv till att bli en bättre människa, vissa dagar är bättre än andra, vissa dagar är jag så pepp på allt jag vill och säger till migsjälv med en skarp röst "Detta fixar jag, jag SKA klara det". Medans andra dagar känner jag att detta kommer jag aldrig klara av. Jag har sett folk lyckats, folk som blivit förnedrade och som ingen trott på. Dom lyckas och det ska fan ja också göra ! Min bror är min förebild. Han är de bästa som finns. Han har lyckats och han kan! Han är bra på de han gör. Jag är så otroligt glad att ja har han i mitt liv och hans fru som alltid ställer upp. Alla kan ändra på sig bara man tro på sigsjälv och har folk som stöttar en och pigga upp när man mår dåligt!
Jobb... Hm ja har jobb, 3 timanställningar för att få ihop pengar så man kan unna sigsjälv saker. Men ändå blir de konflikter, bokningen frågar om man sökt andra jobb och få en otrevlig röst av dom. När jag söker jobb är de väl något de ska vara positiva till? De förstår väl att när man söker jobb vill man jobba, de är väl bra? Okej om det blir sura för att ja kasnke få ett jobb och då inte kan vara kvar hos dom. Men vad tror dom? Bara för dom att ge mig allt dom får då, dom förstår väl själva att man inte kan gå runt på att jobba ca 10 dagar i månaden. Därför ja har flera timanställningar. usch.. Hatar att dom ska vara såna, de är en sak som ja mår piss över. Varför vet jag inte, men sån jag är. Ja vill att alla ska gilla mig. Iaf de flesta. Januari har varit en jävla skit månad med jobb och allt. Bra början på året? Noot. Har iaf haft de väldigt mysigt i helgen ;). Näe nu måste jag försöka sova.
Godnatt folket!
År 2010 i bilder
Jag tänkte att ja skulle ladda upp några bilder, laddade upp 2 men sen kom ja på att ja inte orkade visa några bilder ifrån de året. Så istället kan jag säga att ja vill typ ha ett jobb, jo de vill ja faktiskt. Är timanställd inom äldreförvaltningen men där kommer inget alls typ. Jobbade röven av mig i julas och sen bara buuu dog allt. Så ringde handikapp idag och sa att ja gärna ta lite tider. Så ska väl troligtvis gå på intro i blåhuset på gullberna. Vet inte riktigt vad det är för storts människor men de är ungdomar av något slag som är psykisktsjuka och handikappade tror jag. Kommer iaf bli jätte intressant och jag hoppas ja få gå intro där :) Nu ska jag röka
hejdåååå
Suuuundag!
Söndag= Grön dag.. När jag tänker på vardagarna så tänker ja också alltid på en färg, ja vet inte om ja är knäpp eller om de finns fler som gör att ? Idag ska jag iaf trääna lite. Har haft en nykter helg och de är jag jävligt nöjd över. Är ganska glad att ja inte ligger i min säng och typ vänta på döden.. För de bruka ja göra de dagarna när ja festat dagen innan. Ikväll vet ja inte riktigt vad som händer förutom att ja ska kolla på sooolsidan! De börjar idag, asså roligare program får man fan leta efter. Haha garva typ ihjäl mig varje gång ja kolla på de , de är så sjuuukt bra! Och imorgon är de en ny vecka med nya utmaningar. Få se vad veckan bjuder på, hoppas iaf på att man kan vara lite nyttig och träna så detta överflödiga fettet går bort. Nu ska ja dunka musik och sjunga lite för migjsälv. Hörssss!
Tjysss / Wiiiiickan
Nytt år..
Hellojsan allihopa.. Wooho, nu vare allt tänkt att man kanske skulle börja skriva några rader igen, de är ju som sagt nytt år. 2011. Fattar ni eller? Herregud vad tiden går fort.. Fyller fan 21 i år, usch! Livet rullar på, känns som jag skriver de i varje inlägg men de är ju precis de det gör också. Tänkte iaf att man kanske ska börja skriva lite. Jag vet ju själv att de mesta som kommer tillkomma i denna bloggen är jag mår dåligt, och trivs ni inte med de så behöver ni inte läsa den heller :)
Vad kan man säga om året 2010.. jadu, att de har varit ett helt okej år. har iaf fått jobb + körkort under året. De va väl de ända positiva.. Nä vad negativ jag är, jag har fått nya vänner också och har även kvar mina gamla älskvärda vänner som ja icke få glömma. Dom betyder guld för mig!
2011 citat : En kram om dagen gör magen glad!
De är de nya i min hjärna. Trodde de fanns ett citat om detta men har kommit på att ja tror inte de gör de. Har iaf letat efter en dåre om de men hittar inget så ja startade ett eget. Tycker iaf att människor ska ta vara på de dom har för man vet aldrig när man mister någon! Allt går snabbt och man har inte alltid kontroll över livet..
Take care / Wiiiiiickan
Det börjar igen..
Jävla skit allting.. Varför klagar man? Varför mår man dålig? Finns så många i denna världen som har det så jävla mycket sämre än ensjälv och dom klagar inte eller mår dåligt medans en annan gör både och. Har iaf köpt en ny bil, är skitglad för det ! Eller mamma har gjort, slipper köra runt i skrutten. RIP skrutten :( Den nya bilen är jätte fin och jag kommer ääälska att köra den. Bara det att jag har såna jävla skuldkänslor så det bara sjunger om att. Känns som mamma köper bilen endast för min skull. För att ja ska bli nöjd, och de känns inte bra. Har pratat med henne och när jag pratar med henne känns det bra, men när man ligger själv i sängen och ska sova och alla känslor och tanka dyker upp så känns de förjävligt. Ska det vara så? Eller är de bara något fel på mig? Jag älskar verkligen min mamma överallt på denna jorden! Hade aldrig klarat mig utan henne. Hon är den bästa som finns! Min pappa däremot är motsatsen. Har inte hört av han sen typ slutet på Juli, man försöker ringa men inget svar, fick ingen 20 års present eller ens ett grattis. Självupptagen jävla idiot är vad han är. Jävla gris rent ut sagt ! Tur jag har en mamma som ställer upp till 100 %. Och din grisjävel, nu skrattar vi åt dig. Du säger att mamma inte klara något och skrattar åt oss när du säger att mamma kan köpa en bil till mig för du säger att hon sagt att hon fixar allt även fast du ljög mig rakt upp i ansiktet. Men nu har mamma fixat de! Och när du kommer få reda på de vet jag att du kommer tappa hakan och undra vad fan det är som händer, när du inte ha koll på läget och INGEN av oss behöver dig längre. Du har bara varit en person man kan ringt och fått pengar av, de finns inga känslor där. Du köper dina barn, men de räcker inte ! Så mycket jag fått av dig.. Jag frågar dig om vi kan träffas du ger 500-2000 kr och säger att vi tar de någon dag nästa vecka och att du ska höra av dig. Hör inte ett ljud från dig och så ringer man efter ett tag igen och det är samma visa. Det sjuka är nu, du är morfar och bete dig som en tonåring som inte vet vad du vill göra med ditt liv. Du gifter dig som en annan byter underkläder och åker iväg och ta saker som det kommer. På din sida har vi ingen släkt, ingen gemenskap och verkligen ingen kärlek! Själv tycker jag det är jävligt tråkigt, och det tror ja mina andra syskon på din sida också tycker. Men ingen vågar säga något, för du får bara utbrott och blir arg. Vad ska man göra för att du ska förstå? Dina barn behöver dig, inte dina pengar eller dina saker. Kärlek vet du nog inte vad det är , och det är jävligt synd. Det är fan kryss i taket att du ens haft en flickvän. Jag är så jävla besviken på dig så jag kan spy. Och jag är så jävla ledsen för min mammas skull att hon träffade dig och skaffade mig med DIG. Allt du har gjort mot henne och hennes barn gör mig äcklad. Du förnedra folk som om du aldrig känt dom och skrattar folk som ligger i underläge i ansiktet. Du ser dig själv som en kung som alla ska vara betjänter för, även dina barn. "Ni gör saker för mig så får ni saker tillbaka. Passa det inte så stick" Ditt tankesätt är helt sjukt och jag förstår ingenting. Hade du läst detta jag skrivit hade du förmodligen dödat mig. Så för mitt eget bästa hoppas ja du inte läser de. Men om det är meningen att du ska läsa de , kommer du läsa det. Annars inte, ja tror på ödet.. Allting har en mening...
Arbetslös?
På fredag ska ja ha min 20 års fest här på gården, precis som jag hade när jag fyllde 18. Jag hoppas verkligen det blir roligt och att regnet avstår från att komma! Annars blir de jävligt intressant och se hur jag löse de. Det är ca 29 personer som har tackat ja till min inbjudan och typ 15 som tackat kanske. Och om alla kommer och de regnar Vart tar vi vägen då? I lägenheten på 94 kvm eller vara kvar ute och bli blöta? Hum.. jag håller verkligen tummarna för att de inte bli regn!
Imorgon blir de troligtvis lite shopping, tänkte inskaffa mig ett par nya jeans och sen lite smått och gått och sedan ska jag klippa mig :) Hoppas de blir bra, måste också färga håret :S haha men de löser sig :) Allt känns väldigt trassligt och invecklat på något sätt, känner mig stressad även fast jag inte ha så mycket att göra.. Det är väl nu när hösten kommer och man tänker på vad man ska göra och egentligen göra med sitt liv. Jag måste reda upp de. Fast först måste ja nog komma på vad jag vill bli? Är inne mycket på fritidspedagog eller socionom. Få se vad de slutar med. Kanske något helt annat? Vem vet! Nu ska ja snoka runt på face och se om man hittar något..
Tjooo..
...
Ingenting blir som man tänkt sig, alltid är de något som går emellan. När kommer den ljusa tiden? Då allt är så bra och man bara trivs som den man är och de man har runt omkring sig? Just nu är ingneting som det ska, och jag har blivit sviken än en gång av min kära "far". Min mamma har alltid sagt till mig att han är speciell och att de mesta ska gå på hans villkor och att man inte kan lita på han. Jag har inte brytt mig vad hon sagt, men för några dagar sen bevisade min pappa för mig att han är den jävla skiten hon berättat om. Tyvärr vill ja inte längre ha något med min pappa att göra, det fick räcka! Jag har alltid ställt upp och försökt och bolla med han. Men han vill inte längre och skiter i vilket. Och de tynger ganska hårt. En sak kom jag underfull med dessa dagarna iaf, och det är att min mamma är de bästa som finns! Hon ställer ALLTID upp! Finns ingen som hon, och jag ångrar så otroligt hårt att jag varit så elak som jag varit, men hon har också sina brister. Men hennes kärlek förtynger allt! Hon är den bästa! Jag hoppas på ljusa tider snart och att tiden läker alla sår, för så är de väl? Jag håller tummarna iaf!
. . . .
JAG VILL BARA SKRIKA.
men de funkar inte så..
