Viktoria - Mitt liv, mina känslor!

Min mamma är min förebild och min idol. Hon är världens bästa mamma som har fått stå ut med en förjävlig dotter. Finns saker här i livet man önskar, och det ända från min mammas önskan som gått i uppfyllelse om mig är att jag ska växa upp och reda till mig. Min mamma är stolt över mig, likaså jagsjälv. Folk i omkretsen undrar hur min mamma stod ut, och det undrar jag också! Det finns mammor som fått stå ut med mer än de min mamma har gjort, för jag har inte varit SÅ förjävlig men tillräckligt för att man i "vuxen" ålder ångra sina handligar man gjort. Min mamma är den mest underbara person jag träffat, även att jag inte alltid visat detta, eller ja aldrig! Förutom att jag började pierca mig och åka polisbil vid 14 års ålder så har även fula meningar och impulshandligar alltid varit en del av mitt liv. Några meningar som sas dagligen i vårt hem va "ditt dum huvud, hora, gå och dö bla bla". Detta "alldagliga" dessa ungdomar gör. "Varför födde du mig, varför kunde du bara inte knipit ihop med benen så du slapp stå ut med detta eländer". Min pappa är min mardröm. Min mamma va bara inte uppe i rätten om vårdnaden om mig, utan den persoligheten jag hade vid 14 års ålder, har min pappa every day som hon fick utstå med x2. Jag lider med henne! Om jag hade fått välja idag om jag hade velat träffa min pappa eller inte, hade jag sagt ja! Precis de min mamma tillät, annars hade min nyfikenhet tagit över. Hon gjorde ännu en bra handlig. För idag, 22 år, har jag insett vilka jävla as de finns. Självklart har jag pratat bra om min pappa idag, och låtsas som att vi har en självklar familj. Vem vill inte ha de perfekt eller bra? Det kommer jag aldrig kunna få. Jag hade också velat ha den kärnfamiljen då man berättar för varandra hur mycket man är värd, när ens föräldrar hjälper en och ger en råd när man mår dåligt, när man har en far-dotter dag. Men de kan jag fetglömma. Min pappa gör endast saker som gynnar sigsjälv. Ger han mig pengar, då är målet med det att han har mig runt lillfingret och kan hota mig med att gör jag inte så som han vill så händer det, eller jag kommer inte få pengar igen osv osv. I varenda samtal vi haft sedan 18 års ålder, ca 2 gånger per år. Pikar han vilken dålig och självisk mamma jag har. Men vem är det som tar hand om mig utan att vill ha ett skit av mig, vem är det som gett mig de saker som stod i mitt rum i 20 år utan att ha velat ha en spänn av mig, eller nekat mig för jag inte hjälpt henne? Jo min mor! Idag har jag och min far knappt någon kontakt alls då jag valt att han inte gynnar någonting i mitt liv förutom trubbel. Och tänker jag efter är det inte konstigt att jag beteedde mig som jag gjorde när jag har en narcissistisk pappa! Ett barn kan få en bra uppväxt utan pappa, exemplet är jag! Men... en bit fattas utav en ändå. Ett tomrum finns alltid inom en som aldrig kan fyllas förutom av den andra föräldern.