Arbetslös?

Nu va de slut på mitt vikariat i hässlegården, och vad händer nu? De återstå att se, dom behöver fortfarande extra personal där ute så lite timanställd blir jag nog. Ska även ringa bokningen på måndag och vara i timbanken inom äldreomsorgen, jag hoppas det går :)

På fredag ska ja ha min 20 års fest här på gården, precis som jag hade när jag fyllde 18. Jag hoppas verkligen det blir roligt och att regnet avstår från att komma! Annars blir de jävligt intressant och se hur jag löse de. Det är ca 29 personer som har tackat ja till min inbjudan och typ 15 som tackat kanske. Och om alla kommer och de regnar Vart tar vi vägen då? I lägenheten på 94 kvm eller vara kvar ute och bli blöta? Hum.. jag håller verkligen tummarna för att de inte bli regn!

Imorgon blir de troligtvis lite shopping, tänkte inskaffa mig ett par nya jeans och sen lite smått och gått och sedan ska jag klippa mig :) Hoppas de blir bra, måste också färga håret :S haha men de löser sig :) Allt känns väldigt trassligt och invecklat på något sätt, känner mig stressad även fast jag inte ha så mycket att göra.. Det är väl nu när hösten kommer och man tänker på vad man ska göra och egentligen göra med sitt liv. Jag måste reda upp de. Fast först måste ja nog komma på vad jag vill bli? Är inne mycket på fritidspedagog eller socionom. Få se vad de slutar med. Kanske något helt annat? Vem vet! Nu ska ja snoka runt på face och se om man hittar något..
Tjooo..

...

Ingenting blir som man tänkt sig, alltid är de något som går emellan. När kommer den ljusa tiden? Då allt är så bra och man bara trivs som den man är och de man har runt omkring sig? Just nu är ingneting som det ska, och jag har blivit sviken än en gång av  min kära "far". Min mamma har alltid sagt till mig att han är speciell och att de mesta ska gå på hans villkor och att man inte kan lita på han. Jag har inte brytt mig vad hon sagt, men för några dagar sen bevisade min pappa för mig att han är den jävla skiten hon berättat om. Tyvärr vill ja inte längre ha något med min pappa att göra, det fick räcka! Jag har alltid ställt upp och försökt och bolla med han. Men han vill inte längre och skiter i vilket. Och de tynger ganska hårt. En sak kom jag underfull med dessa dagarna iaf, och det är att min mamma är de bästa som finns! Hon ställer ALLTID upp! Finns ingen som hon, och jag ångrar så otroligt hårt att jag varit så elak som jag varit, men hon har också sina brister. Men hennes kärlek förtynger allt! Hon är den bästa! Jag hoppas på ljusa tider snart och att tiden läker alla sår, för så är de väl? Jag håller tummarna iaf!


RSS 2.0