...
Ingenting blir som man tänkt sig, alltid är de något som går emellan. När kommer den ljusa tiden? Då allt är så bra och man bara trivs som den man är och de man har runt omkring sig? Just nu är ingneting som det ska, och jag har blivit sviken än en gång av min kära "far". Min mamma har alltid sagt till mig att han är speciell och att de mesta ska gå på hans villkor och att man inte kan lita på han. Jag har inte brytt mig vad hon sagt, men för några dagar sen bevisade min pappa för mig att han är den jävla skiten hon berättat om. Tyvärr vill ja inte längre ha något med min pappa att göra, det fick räcka! Jag har alltid ställt upp och försökt och bolla med han. Men han vill inte längre och skiter i vilket. Och de tynger ganska hårt. En sak kom jag underfull med dessa dagarna iaf, och det är att min mamma är de bästa som finns! Hon ställer ALLTID upp! Finns ingen som hon, och jag ångrar så otroligt hårt att jag varit så elak som jag varit, men hon har också sina brister. Men hennes kärlek förtynger allt! Hon är den bästa! Jag hoppas på ljusa tider snart och att tiden läker alla sår, för så är de väl? Jag håller tummarna iaf!
