Viktoria - Mitt liv, mina känslor!

Jävla skit allting.. Varför klagar man? Varför mår man dålig? Finns så många i denna världen som har det så jävla mycket sämre än ensjälv och dom klagar inte eller mår dåligt medans en annan gör både och. Har iaf köpt en ny bil, är skitglad för det ! Eller mamma har gjort, slipper köra runt i skrutten. RIP skrutten :( Den nya bilen är jätte fin och jag kommer ääälska att köra den. Bara det att jag har såna jävla skuldkänslor så det bara sjunger om att. Känns som mamma köper bilen endast för min skull. För att ja ska bli nöjd, och de känns inte bra. Har pratat med henne och när jag pratar med henne känns det bra, men när man ligger själv i sängen och ska sova och alla känslor och tanka dyker upp så känns de förjävligt. Ska det vara så? Eller är de bara något fel på mig? Jag älskar verkligen min mamma överallt på denna jorden! Hade aldrig klarat mig utan henne. Hon är den bästa som finns! Min pappa däremot är motsatsen. Har inte hört av han sen typ slutet på Juli, man försöker ringa men inget svar, fick ingen 20 års present eller ens ett grattis. Självupptagen jävla idiot är vad han är. Jävla gris rent ut sagt ! Tur jag har en mamma som ställer upp till 100 %. Och din grisjävel, nu skrattar vi åt dig. Du säger att mamma inte klara något och skrattar åt oss när du säger att mamma kan köpa en bil till mig för du säger att hon sagt att hon fixar allt även fast du ljög mig rakt upp i ansiktet. Men nu har mamma fixat de! Och när du kommer få reda på de vet jag att du kommer tappa hakan och undra vad fan det är som händer, när du inte ha koll på läget och INGEN av oss behöver dig längre. Du har bara varit en person man kan ringt och fått pengar av, de finns inga känslor där. Du köper dina barn, men de räcker inte ! Så mycket jag fått av dig.. Jag frågar dig om vi kan träffas du ger 500-2000 kr och säger att vi tar de någon dag nästa vecka och att du ska höra av dig. Hör inte ett ljud från dig och så ringer man efter ett tag igen och det är samma visa. Det sjuka är nu, du är morfar och bete dig som en tonåring som inte vet vad du vill göra med ditt liv. Du gifter dig som en annan byter underkläder och åker iväg och ta saker som det kommer. På din sida har vi ingen släkt, ingen gemenskap och verkligen ingen kärlek! Själv tycker jag det är jävligt tråkigt, och det tror ja mina andra syskon på din sida också tycker. Men ingen vågar säga något, för du får bara utbrott och blir arg. Vad ska man göra för att du ska förstå? Dina barn behöver dig, inte dina pengar eller dina saker. Kärlek vet du nog inte vad det är , och det är jävligt synd. Det är fan kryss i taket att du ens haft en flickvän. Jag är så jävla besviken på dig så jag kan spy. Och jag är så jävla ledsen för min mammas skull att hon träffade dig och skaffade mig med DIG. Allt du har gjort mot henne och hennes barn gör mig äcklad. Du förnedra folk som om du aldrig känt dom och skrattar folk som ligger i underläge i ansiktet. Du ser dig själv som en kung som alla ska vara betjänter för, även dina barn. "Ni gör saker för mig så får ni saker tillbaka. Passa det inte så stick" Ditt tankesätt är helt sjukt och jag förstår ingenting. Hade du läst detta jag skrivit hade du förmodligen dödat mig. Så för mitt eget bästa hoppas ja du inte läser de. Men om det är meningen att du ska läsa de , kommer du läsa det. Annars inte, ja tror på ödet.. Allting har en mening...