Att vara ung och dum
Det är inte lätt att vara tonåring i dagens samhälle, och det blir inte lättare att bli äldre heller för den delen. De man gör i tonåren kommer följa en resten av livet, du kommer alltid bli dömd för den du en gång va och det spelar ingen roll om du ändrar dig för minnena om den personen kommer alltid finnas kvar.
Om jag får säga det själv så va jag en förjävlig tonåring. Jag stod upp för migsjälv och stod för mina handlingar och åsikter men handlade inte alltid på de rätta sättet. Min mamma har fått stå ut med mycket och det ångrar jag till en viss del idag, samtidigt som att jag också har blivit den jag är idag pga min tonår. Jag hade inte kunnat va så självsäker på migsjälv, veta vart jag står någonstans och kunnat tänka på ett annorlunda sätt om jag inte hade varit med om de jag har. Jag tycker att man ska få vara som man själv vill när man är ung för att sedan kunna ha kunskap och ta lärdom av det för att senare i livet bli en bättre människa. Man ska inte döma folk över vad de faktiskt gjorde när de va mindre för vi alla är egna individer som kommer växa upp till en vuxen människa med helt andra resonemang än tidigare. Jag har svårt för personer som dömer pga de förflutna. Varför? Vad är det som gör en till en sämre människa för att man gjort och upplevt saker en annan person inte har gjort? Att vara en sån person som folk dömer pga de "lilla" man gjorde i ungdomen är fel, och speciellt de människorna som är dubbelt så gammal än en själv, dom om någon borde veta hur det är att vara ung och dum! Jag älskar min mamma för den hon är, det är hon som har uppfostrat mig till den jag är idag, att man ska lita på sigsjälv och alltid vara ärlig även om man handlar fel. Står för sina brister och kunna be om förlåtelse. Att vara stark är inte att visa sina muskler, utan att kunna erkänna sina brister.
Folk borde lägga energi på sigsjälva istället för att leta fel hos andra. Huvudsaken är att man lär sig av sina misstag och våga erkänna. Att ta saker med en nypa salt och att kunna gå vidare. Jag är en person i samhället som idag vill väl och vill hjälpa. Det är omöjligt att inte hamna i konflikter för vi alla är olika. Låt mig få ha mitt förflutna ifred och låt mig bevisa vem jag faktiskt är idag utan att folk ska döma. Jag är trött på omogna, fega människor som försöker trycka ner folk för att må bättre själva. Ta tag i era egna liv och gör något åt det, lägg inte skit på andra. Jag har aldrig låtit någon sparka på mig, och de kommer aldrig att hända! Jag är en person med en stark personlighet och har alltid sagt vad jag tycker och tänker och kommer fortfarande alltid att göra! Sen är det upp till var och en om vad folk tycker om det, och de rör mig inte i ryggen. Man kan inte sudda ut en tavla som redan är klar, för förändringarna gjorde jag själv på vägen dit!
Om jag får säga det själv så va jag en förjävlig tonåring. Jag stod upp för migsjälv och stod för mina handlingar och åsikter men handlade inte alltid på de rätta sättet. Min mamma har fått stå ut med mycket och det ångrar jag till en viss del idag, samtidigt som att jag också har blivit den jag är idag pga min tonår. Jag hade inte kunnat va så självsäker på migsjälv, veta vart jag står någonstans och kunnat tänka på ett annorlunda sätt om jag inte hade varit med om de jag har. Jag tycker att man ska få vara som man själv vill när man är ung för att sedan kunna ha kunskap och ta lärdom av det för att senare i livet bli en bättre människa. Man ska inte döma folk över vad de faktiskt gjorde när de va mindre för vi alla är egna individer som kommer växa upp till en vuxen människa med helt andra resonemang än tidigare. Jag har svårt för personer som dömer pga de förflutna. Varför? Vad är det som gör en till en sämre människa för att man gjort och upplevt saker en annan person inte har gjort? Att vara en sån person som folk dömer pga de "lilla" man gjorde i ungdomen är fel, och speciellt de människorna som är dubbelt så gammal än en själv, dom om någon borde veta hur det är att vara ung och dum! Jag älskar min mamma för den hon är, det är hon som har uppfostrat mig till den jag är idag, att man ska lita på sigsjälv och alltid vara ärlig även om man handlar fel. Står för sina brister och kunna be om förlåtelse. Att vara stark är inte att visa sina muskler, utan att kunna erkänna sina brister.
Folk borde lägga energi på sigsjälva istället för att leta fel hos andra. Huvudsaken är att man lär sig av sina misstag och våga erkänna. Att ta saker med en nypa salt och att kunna gå vidare. Jag är en person i samhället som idag vill väl och vill hjälpa. Det är omöjligt att inte hamna i konflikter för vi alla är olika. Låt mig få ha mitt förflutna ifred och låt mig bevisa vem jag faktiskt är idag utan att folk ska döma. Jag är trött på omogna, fega människor som försöker trycka ner folk för att må bättre själva. Ta tag i era egna liv och gör något åt det, lägg inte skit på andra. Jag har aldrig låtit någon sparka på mig, och de kommer aldrig att hända! Jag är en person med en stark personlighet och har alltid sagt vad jag tycker och tänker och kommer fortfarande alltid att göra! Sen är det upp till var och en om vad folk tycker om det, och de rör mig inte i ryggen. Man kan inte sudda ut en tavla som redan är klar, för förändringarna gjorde jag själv på vägen dit!
Kommentarer
Trackback
